Ur fas med verkligheten igen.

Det är fantastiskt om än kallt vårväder, och gårdagskvällens nästan milslånga promenad i strålande sol var helt gudomlig, men det är något som inte stämmer. 

 Känner mig som... tja, som en gammal film där textningen inte är riktigt synkroniserad med ljud/bild. Inte första gången, men inte mindre obehagligt för det. Det ska finnas någon flashig psykiatrisk term för den kroniska varianten av det här, men hittar den givetvis inte just nu. Typiskt.

Är mest rädd för att det är ett tecken på att min depression är påväg tillbaka. Har kunnat hålla denna kroniska följeslagare på avstånd det senaste året, och vill *inte* hamna där igen.  

Brukar oftast landa i det här smått bisarra känsloläget efter att ha legat sömnlös ett par, tre nätter i sträck... vilket jag för en gångs skull inte har gjort. Andra alternativet är att mitt dröm-arbete (dagbok - nattbok? -  och djuptolkning) börjar få samma "biverkningar" i brist på bättre ord som förra gången jag verkligen tog tag i det, och att drömvärldens icke-realism börjar färga av sig.

Är det ens möjligt, förresten?

Nevermind.

Jag har inte mycket till liv på dagarna, och nätternas äventyr är - om än ofta sjukt obehagliga - den närmaste möjligheten jag har till nåt som påminner om intressanta upplevelser.

Perdurabo! Jag *skall* uthärda.

Har ingen större lust att lägga ner arbetet nu när jag äntligen börjar komma ihåg mer och mer av mina drömmar och de dessutom  börjar bli (skrämmande) intensiva fenomen för alla sinnen.

Om den här o-synkade känslan stannar kvar finns väl risken för att man blir galen på riktigt... men hellre psykotisk än uttråkad, tror jag. 

 

Azale

14 april 2008 23:21

För all del, lägg inte ner helt, men känner du dig bli lite väl ur fas så skulle jag rekommendera att du tar det lite, lite lugnare ett tag. Du har hela livet på dig för drömarbete, och de riktigt viktiga tema (temana?) tenderar ju ändå att gå i repris. Relax, mon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

As I said in my earlier notes, it has as of today been twenty years since the death of my uncle. Twenty long years of paranoia, fear and though suppressed by endless effort… a certain apprehension.   I know in my bones that but for a mir...

    My days I spend in loneliness mind-numbing Into this unlife forced by bitter fate Each day´s the same as all the ones before it No fear, no faith nor love or even hate   Prime solace found in grapes so sweet, fermented Kind Bacchu...

(Som alltid: copyright C. Landgren 2012 -> )   I woke one Christmas morningand the snow fell mixed with soot,I went outside to try to seewhatever was afootWith my eyes up to the skyI saw the strangest sight;wreathéd in a cloud of steamwas S:t ...

Queer- och Critical TheoryJa, mina vänner, som  ni ser håller jag mig inom samma sfär som som i diskussionen runt Asplund och hans strävan att finna betydelsen bakom fenomenen. Här tänker jag dock inte försök ta reda på vad queerteorin betyder, utan ...

I was in a spot of trouble back in 1886flat out broke in ragged clothes and shoes that´d sprung a-leakhaving run afoul of villains full of truly wicked tricksand my days lately turned into an endless hide-and-seek By the Queen condemned "a he...