En extra röst kan aldrig skada.

En till som lyssnar och svarar, en till som bryr sig kommer alltid att vara nödvändig.Bara en till. En till av oss så kallat ”friska” som höjer en röst för dom som anses odugliga.

Vi pratar inte längre om idioter, sinnesslöa och tillbakablivna, och vi låser inte längre in dem på gamla tiders dårhus. Dock har det samtidigt skett en radikal ökning av antalet barn och ungdomar i särskola och särgymnasie, en ökning på cirka 100 % de senaste tio åren.

Jag har visserligen inga funktionshinder, om man nu inte räknar in klinisk depression (och att jag är närsynt, färgblind och fullständigt oförmögen att följa en karta utan gå drastiskt vilse…), men jag finner det ändå nödvändigt att åtminstone på ett rent teoretiskt plan alliera mig med de rörelser som kämpar för bättre villkor för just funktionshindrade.

Detta för att den kampen är intimt förknippad med de rörelser jag antingen kämpar för själv eller åtminstone håller varmt om hjärtat; Queer, Gay Pride, anti-rasism/fascism och miljöskydd. För att min frihet att leva som jag önskar mycket väl kan vara knuten till handikapporganisationernas strävan efter värdig behandling och lika rättigheter.

Så länge som det har funnits personer som blivit stämplade som galna, konstiga, annorlunda och olyckliga, så har det funnits communities - för att hålla oss internationella - som aktivt försöker hitta sanning och skönhet i dessa påtvingade etiketter, och individer som försöker hitta ett dylikt community att vara stolt över och rota sig i. Allt för ofta är det dock professionella media-analytiker och medicinska experter som helt sonika ger oss en stämpel, en etikett, en trendriktig bokstavskombination som blir grunden för våran identitet istället för att låta oss skapa vår egen bild av oss själva.

De ser vad de uppfattar som fysiska och mentala funktionshinder, avvikande utseendeideal och än mer avvikande sexuella preferenser genom en snedslipad lins som i mångt och mycket placerar alla som hamnar under den i ett och samma fack; Dom Som Inte Passar In.

Du där borta har svårt att koncentrera dig i skolan, du blir ett bokstavsbarn med ADD, ADHD eller liknande istället för ett namn.

Du där till vänster? Du är ju handikappad, tro inget annat.

Dig ska vi inte heller glömma, jag såg nog att du hade en regnbågsflagga på väggen, och det vet man ju hur den sorten är.

Och jag? Svartklädd, långt hår, kängor, silversmycken. Satanist, barnamördare och knarkare, det vet ni nog, för det sa dom i ”Uppdrag Granskning”

Individuella liv, livsberättelser och kroppar göms undan och förvandlas sakta med säkert till siffror och statistik, och bit för bit går vi mot ett samhälle allt mer baserat inte på personer, utan prestationer, något jag finner allt mer skrämmande ju mer insatt jag blir i mitt nuvarande arbete med handikappvetenskap och i förlängningen även handikappolitik.

De communities, subkulturer eller kalla-dom-vad-ni-vill jag identifierar mig med och anser mig tillhöra förutom det ständigt närvarande vita, manliga (icke)samhället, är Gay/Queer-världenoch Goth-subkulturen. Två kretsar vars ”medlemmar” ofta har en visuellt synlig stil, en bakgrund av att ha känt utanförskap likväl som att ha fått den känslan förstärk av de som anser sig normala…

...och inte minst personer som till slut knutit nävarna och - måhända bara i min drömvärld men sannolikt även mer och mer i en alltmän verklighet - knutit nävarna, ställt sig upp, hittat likasinnade och stämt upp i ett kollektivt ”I helvete att vi tar det här längre! Kasta ni sten från era glashus, men var beredda – nu kastar vi tillbaka”

Hmmm...

Jag hade en poäng när jag började skriva, i alla fall.

Vet dock inte riktigt vart den tog vägen...

 

Johan

15 maj 2008 16:17

Såå bitter! Du är Gothare än Goth Kristian! Vi bugar i din närvaro och suger åt oss mörkret!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

As I said in my earlier notes, it has as of today been twenty years since the death of my uncle. Twenty long years of paranoia, fear and though suppressed by endless effort… a certain apprehension.   I know in my bones that but for a mir...

    My days I spend in loneliness mind-numbing Into this unlife forced by bitter fate Each day´s the same as all the ones before it No fear, no faith nor love or even hate   Prime solace found in grapes so sweet, fermented Kind Bacchu...

(Som alltid: copyright C. Landgren 2012 -> )   I woke one Christmas morningand the snow fell mixed with soot,I went outside to try to seewhatever was afootWith my eyes up to the skyI saw the strangest sight;wreathéd in a cloud of steamwas S:t ...

Queer- och Critical TheoryJa, mina vänner, som  ni ser håller jag mig inom samma sfär som som i diskussionen runt Asplund och hans strävan att finna betydelsen bakom fenomenen. Här tänker jag dock inte försök ta reda på vad queerteorin betyder, utan ...

I was in a spot of trouble back in 1886flat out broke in ragged clothes and shoes that´d sprung a-leakhaving run afoul of villains full of truly wicked tricksand my days lately turned into an endless hide-and-seek By the Queen condemned "a he...