”Konsten att se”

En diskussion om Asplunds teori kring aspektseende

John Asplund (2006) skriver i sin bok ”Om Undran Inför Samhället” om vad han kallar aspektseende, vilket han förklarar som möjligheten och förmågan att se sociala fenomen ur olika vinklar/aspekter, och att det är först genom detta kan förstå den egentliga betydelsen bakom fenomenen. Man skall utifrån detta synsätt alltid sträva efter att skapa sig en mångsidig bild av det man studerar, likväl som att vara såväl kritisk som kreativ i sin tolkning av fenomenen.

Ovanstående är just vad jag ämnas göra här, även om jag sannolikt kommer att hålla en mer subjektiv och inte alltid fullt ut vetenskaplig ton;

jag skall alltså försöka se och diskutera det fenomen som intresserar mig, människans sexualitet(och då i synnerhet relationen mellan hetero- och homosexualitet), ur olika aspekter knutna till Asplunds bok för att om möjligt komma fram till någon form av slutsats.

Man kan ställa många frågor om ett givet fenomen, varav den första om man vill skaffa sig en generell bild kan vara frågan ifall fenomenet existerar överallt?

I det här fallet är svaret positivt. En majoritet av alla kulturer nämner homosexualitet (eller i alla fall samkönade relationer/beteenden), må vara som tabun, synder, kriminella handlingar eller ideal - det spelar ingen roll. Fenomenet finns där, mer eller mindre tydligt.

Från antikens Grekland och dess idealiserande av relationen mellan den äldre mannen och ynglingen (Nordin, 1995) via rituell fellatio hos stammar på Papua Nya Guinea (Herdt, 2005) till dagens samhälle.Dagens på kristen etik baserade, heteronormativa samhälle där samkönade relationer ses som direkt avvikande.

Okey, där började den objektiva tonen minska i kraft precis som förvarnat, men försök stå ut med mig ett tag till; det kommer en poäng förr eller senare. jag är fullt medveten om att mina egna värderingar lyser igenom, men då detta inte är menat at vara et strikt vetenskapligt arbete kan det vara förlåtet. Svårigheten med objektiviteten kommer sig dels av att jag som hedning och homosexuell bryter mot två av vårt samhälles starkaste normer, dela av att jag i likhet med bland andra filosofen Peter Winch anser att objektivitet egentligen inte kan sägas existera över huvud taget.

Visst, Winch syftade på sociologin som sökande efter mening (vilket då måste vara subjektivt), men jag anser att samma argument kan gälla för allting; allt vi gör/säger/tänker/upplever grundas på vår perception - vår förmåga at uppfatta omgivningen genom sinnesintryck - vilken i sin tur ”filtreras” beroende på vilket samhälle och vilken kultur vi lever i. Nog om det nu, och vidare.

En annan fråga att ställa sig är frågan om vem/vilka som drar fördel av fenomenet, och kommer vi ut på ganska tunn is, men jag ska försöka förklara vad jag menar, genom att se till Adam Smith och teorin om Homo Economicus - människan som en rationell, kalkylerande och vinstsökande varelse. Om man då utgår ifrån att detta stämmer, så måste sexualiteten ha ett värde då den annars inte hade existerat i sina nuvarande former. Ett alternativ är att se heterosexualiteten som det rationella, vinstgivande valet ( ja, jag vet at sexualitet inte är något man väljer, men för diskussionens skull, så…) då det leder till en gripbar ”belöning” i form av familj och barn, vilket i sin tur kan ses leda till en tryggad ålderdom samt fortlöpande befolkningstillväxt. Ovanstående leder till att homosexualitet inte bara skulle vara irrationellt, utan en direkt fara för samhället, argument som inte under några förhållanden kan acceptera, och det av flera anledningar.

Först och främst tar detta ekonomiska perspektiv avstånd från den emotionella delen av vår existens, samt fokuserar på sexualiteten som en enbart biologiskt funktion, vilket de allra flesta torde kunna säga emot; trots allt känner man ju någonting i en sexuell situation.

Dessutom är fortplantningen i dagens högteknologiska samhälle inte längre beroende av sexuella relationer över huvud taget. Hela processen med befruktning - havandeskap - födelse kan skötas utan att de biologiska föräldrarna ens behöver vara i samma rum, vilket kan ses som en av många anledningar till att sexualitet har blivit en social och känslomässig funktion, mer än en rent biologisk sådan.

En direkt fortsättning på det skulle kunna betyda at homosexualiteten inte kan ses som avvikande, utan att fokus borde ligga på att sexualiteten i sig är det grundläggande, oavsett vilka varianter och läggningar som kan tänkas uppstå bland vuxna, medvetna människor. I frånvaron av strikta normer finns heller inga avvikare.